Gudars Skymning
 
Väsen på villovägar
 
Pilgrim
  Stormklockan  
Klickbar bild. Karta över Jämtland.

Gudars skymning >>

Väsen på villovägar >>

Pilgrim på vift >>

Stormklockan>>

 

Karta >>

  Hem   På gång   I backspegeln   Besökare   Medlem   Tjänster  
  Sommaren 2004      
 

Del 1 - Tillsammans


Sommaren 2004 är obönhörligen till ända vare sig man vill eller inte. Har sommaren varit bra för dig? Har semestern gått i rekreationens tecken eller har det varit fullt upp? För oss i Tångeråsen Gärde var det verkligen fullt upp under denna sommar. ”Väsen på villovägar” slukade mycket tid för många av oss, men det var det värt! Inför premiären på midsommarafton var det mycket som skulle klaffa och mycket nerver i dallring. Allt från frågan om ljudsystemen skulle slå ut varandra eller inte till att Rogers skägglim inte skulle hamna på avvägar. En annan inte oviktig faktor var hur vädergudarna skulle bete sig mot oss.

Hursom helst, när premiären väl är där finns det ingen återvändo. Och vädret är inte något att göra någonting åt, man får ta det man får, så länge det inte är hård åska är det bara att köra på. Och det gjorde vi. På en premiär skall det vara nerver, det är bevis på att man tar uppgiften på allvar. Nå, hur gick det då? Tja, du som har sett ”Väsen” får göra din egen bedömning. Vi tycker i allafall att det gick mycket bra trots lite krångel med de sladdlösa ljudsystemen i början (som vi senare fick ordning på), och det nyckfulla vädret. Tack kära publik som härdade ut regnet, åskhotet och annat som inte ingick i manuset. Och tack alla älvor och vittror som var årets bästa statister i regn och kyla.

Det är mycket som skall klaffa men lustigt nog glömmer man snabbt anspänningen inför och under spelperioden. Det är mycket positivt som följer det arbete man lägger ner på ett projekt som ”Väsen på villovägar”. Det blir en god sammanhållning i byn och det bildas en synergieffekt vad självkänslan beträffar. Man upptäcker vad man kan åstadkomma med god vilja och energi trots att det inte borde gå, i allafall om man läser i media om hur lite som händer i glesbygd.

Vi är som humlan, vi trotsar naturlagarna och lyfter trots att det inte borde gå. Vi lägger ribban på 2,50 fast att ingen av oss kan hoppa mer än 1,20 var och för sig, och vi tar oss över 2,70! Och alla jobbar idéellt och i bästa fall får vi reseersättning för alla 3500 timmar vi tillsammans lagt ner. Det är en speciell känsla att jobba idéellt på detta sätt. I första hand gör vi det för att det är roligt. Det är jättekul att läsa Elins ofärdiga orginalmanus första gången och vara med under framväxten av detsamma, det är en hög mysfaktor när man sitter tillsammans och fikar mellan ”repen” och att motta applåderna när publiken ger stående ovationer är obetalbart. Men egentligen är det roligaste av allt att man tycker det är lika kul vem som än får beröm i ensemblen, egoismen existerar inte. Det är en ”VI”-känsla vi har, ungefär samma känsla som George Harrison har berättat att Beatles hade under sina tidigare år, egot är borta. Det här ger oss en vitaminjektion och en styrka att gå vidare och att kämpa för vår vision och vår vilja att Tångeråsen-Gärde skall leva vidare. Och det som är bra för byn är bra för Krokoms kommun.

 

Det som är bra för kommunen är bra för länet, och går länet bra går Stockholm och hela Sveriga bra. Låter det bakvänt? Brukar man inte säga att ”det som är bra för Stockholm är bra för resten av Sverige”? Detta tål att tänka på eller hur?

”Folket bygger landet” sjunger Ulf Lundell och det är så det är. Vi är folket. Tillsammans. Vi brukar kallas ”ni där uppe i Norrland” när det borde heta ”vi alla i Sverige” eller helst av allt, ”vi här på jorden”. Kanske är det så att alla skulle genomföra ett projekt som ”Väsen på villovägar” idéellt. Tänk dig, Bush, Saddam, Blair, Usama, Persson, Putin m fl genomföra ett sådant projekt idéellt där alla TILLSAMMANS måste vara med för att det skall gå att genomföra utan en hög pengabelöning eller utan att få mer makt. Den enda belöningen skulle vara glädjen att åstadkomma något bra tillsammans med andra. Troligen skulle alla krig och terrorhandlingar minska radikalt. Det makthavarna inte förstått är att de måste vara förebilder och de är de inte.

Punkt.

Nu har vi i Tångeråsen Gärde tagit det lugnt ett tag efter årets sista föreställning den 10 juli men snart träffas vi igen för att ta itu med nya frågor vi anser är viktiga för bygden och våra barn.

Idéellt.

Och tillsammans.

Staffan Eriksson


Vice ordf Tångeråsen Gärde byalag

 
      >Tillbaka till Nyhetsarkivet  
         
         
prenumerera på nyhetsbrevet! Länk för kontakt.