Gudars Skymning – en sannsaga
i kampen om tiden 2008
Sommaren 2008 hade vi premiär på vår tredje sommarteater
vid Gärdeån och så här efteråt förstår
vi att vi åstadkommit något utöver det vanliga.
Med tanke på alla publikreaktioner vi fick så gav
vi nog vår publik en tankeställare, i positiv bemärkelse.
För i en tid där vuxna som barn stressar från
morgon till kväll för att hinna med, borde vi kanske
ställa oss frågan: Går det verkligen att skjuta
upp livet till sen?
Och det var den frågan som ställdes på sin spets.
Ambitionen var att det skulle vara tokigt, knäppt och roligt
och alldeles förfärligt allvarligt på en och samma
gång. Det blev en sannsaga. En uppdiktad historia som samtidigt
är förkrossande sann. En blandning av mänsklig
sårbarhet och gudomliga krafter som aldrig skådats
förut.
Vår historia började vid Gärdeån där
byalaget tvingats till ett möte som ingen har tid med.
Något irriterade och förbryllade inser man att det
är underliga saker i görningen. Prästen visade
sig inte vara någon präst och plötsligt står
Tor från Valhall på mötet och påstår
att:
”i måra finns int”. Ska man tro på det han
säger? Vågar man chansa och vad har plockepinn med
Ragnarök att göra? Här ställs många
frågor som ger överraskande svar.
Men inget av detta är en slump. Allt övervakas noggrant
av nornorna (ödesgudinnorna) som med liv och lust formar
bybornas öde. De har nämligen fått nog av att
människorna försöker styra sina egna öden
genom att skjuta upp saker till sen.
Eller som Urd själv uttrycker det:
-Live pågår hen å nu – konstant! Vare se
man vill hell iint! Sen finns int!
I år hittade 2100 personer till spelplatsen vid Gärdeån
för att se föreställningen.
Det är fantastiskt att folk ändå tog sig tid.
Platsen är förtrollande vacker och naturens egna kulisser
förstärker vårt sceneri. Att låta asar och
ödesgudinnor få möta den moderna högpresterande
människan kan ju tyckas vara långsökt men det
blir intressanta möten där man blir tvingad att se ”verkligheten”
ur andra perspektiv. Och med tårar och skratt från
publiken som kanske också fått dem till eftertanke,
är jag tillfreds med resultatet..
Det här var mitt sätt att påminna oss om att vi
alla, bara är en liten enkel människa mitt i livets
brusande fors som borde stanna upp och fråga sig: Vad är
viktigt i livet…egentligen….?
