Det är egentligen inte så dumt att bo där vi bor eller hur? Med tanke  på den lille krabaten Cryptosporidium och annat smått och gott (?!) som finns i Storsjön och säkerligen i andra vatten i anslutning till stora orter känns det som om vi sitter med 4 ess och en joker i handen medan staden nu sitter med alla svarte petter.  Många får sig säkerligen en tankeställare över hur trygg den skenbart så trygga staden är egentligen. Vatten är något som är livsviktigt för alla oss  som lever på denna planet och det säger sig självt att där det bor mycket folk blir det mer föroreningar. En stad är oändligt bräcklig, tänk bara om fjärrvärmesystemet brakar ihop, hur går det då? Det verkar som om man i städer och större orter förlitar sig mer på de styrande än sig själva. Vi vet ju att om något går sönder hos oss  måste vi bekosta och laga det själv, vi kan inte skriva insändare i  tidningarna och klaga på kommunledningen. Man blir automatiskt mer entreprenöriell om man bor ute i busken.
Centraliseringen har gått av bara farten de senaste 50 åren och har överlevt sig själv. När man skall spara i fonder rekommenderar banker att man sprider på riskerna och inte sparar allt i samma fond, det borde vara lika med en befolkning i ett land.