Hur än man vrider och vänder på steken går det inte komma ifrån att det är kvinnan i samhället som är den starkare. Och oftast klokare. Dom allra flesta vålsdåd utförs av män vilket visar att männen ligger på en mycket låg nivå, "där hjärnan tar slut tar nävarna vid" som Magnus Uggla så riktigt skaldade. Hur klokt är det att ta till nävarna för att lösa argument? Nä, det var nog inte Adam som var den förste, det var Eva, det måste varit Eva! Efter att ha varit med på en förlossning fånigt och hjälplöst stående bakom den blivande modern till det som skulle bli min dotter där min uppgift var att försöka coacha henne kom insikten som ett brev på posten. Mannen är faktiskt bara en bifigur i sammanhanget och att Adam skulle bidra med ett revben för att skapa kvinnan som kan föda en annan människa förefaller inte bara en smula överdrivet utan en hel brödbil av överdrift! Att se hur ens kvinna tålmodigt jobbar på timme ut och timme in med värkar och dessutom inte har fått sova ordentligt på två dygn måste få den mest talibanbeundrande man att bli hur fetimpad som helst. Att då som man tycka synd om sig för att man börjar bli lite trött frampå småtimmarna framstår ju hur ynkligt som helst. Att kvinnan sedan klämma ut den nya människan ur ett alldeles för litet hål kräver styrka som en ardennerhäst, mod som bestiger Mount Everest med ögonbindel och ett tålamod får den mest uppoffrande Buddhistmunk att verka rastlös, det är verkligen minst sagt beundransvärt. Och på BB vimlar det av tålmodiga kvinnor i alla åldrar, en del är barnmorskor eller sköterskor och hyggligare personer kan inte finnas! Förstående, trevliga och kunniga är dom och får en bifigur som pappan att känna sig speciell och att det är lite synd om pappan också-eftersom-det-blev-lite-för-lite-sömn-det-senaste -dygnet-för-honom-också-minsann! Pappor behöver ju tyckas synd om, vi vet ju hur det är när vi blir förkylda.

"En man han har inget, en kvinna har allt, och den som har inget, skaffar sig allt" citat Ulf Lundell. Bakom varje stor man står en kvinna sägs det. Men det står nog en kvinna framför också. Och på sidorna. Och ovanför och under. Utan våra mammor skulle vi inte kommit långt. Tänk hur uppoffrande och osjälviska dom är. Och alla mammor som stannade hemma för att ta hand om sina barn och sin gubbe, hur värdesattes dom av samhället?Lågt, mycket lågt, här har Glocalnet inte en chans! Inga ATP-poäng tilldelades och följden blev att pensionen blev så låg att det knappt skulle räcka till en söndagsmiddag på restaurang med tillhörande groggar för Gudrun Schyman. Än mindre för Skandiachefer (eller f d numera). När det sedan blev dags för den gamla modern att bosätta sig i det kommunala äldreboendet när krafterna började tryta räknades hon plötsligt som rik eftersom hon hade mer än 20 000 kr

på banken och snabbt som ögat gjordes räkningen så hög för hyra, mat och omsorg så att eventuella besparingar ihopgnetade under ett helt liv, försvann på något år eftersom folkpensionen på enorma 3000 kr/månad inte räckte till. Varsågod för det staten och "generösa" kommun! Nej, det är det svenska samhällets största miss att fibbla till det så våra gamla morsor hamnade utanför, för det var precis det dom gjorde.

Men låt oss inte vara bittra. Vi kommer med värme ihåg våra omtänksamma mödrar som oroade sig så mycket när man var ute på galej att hon inte somnade förrän man kom hem på morgonkvisten och glufsade i sig några färdiggjorda smörgåsar och te i framställd termos innan man gick och lade sig. Och Parisermackorna med köttfärs och stekta ägg och chokladmjölk till på söndagsmorgonen mamma gjorde. Eller dom första varma smörgåsarna hos Stina i Ottolars, eller prickekorvmackorna hos Jajjas morsa, eller faster Kirstis tålamod med att följa sin 11-årige brorsson på krigsfilm (man fick ju gå på barnförbjudet om någon vuxen var med).
Med tiden kommer klokheter ens mor lärde sin bortklemade son, fram. Sån´t som hur man bör bete sig mot sin egen fru eller sambo. Som till exempel som min mor Lilly sade; "når du ha gifte de så ske du inte bäre äte den man som du feck når du va lit´n, tåckendan mat som a mor di laga, näe du ske äta de käringa di laga"! Det är viktiga ord, lär dig av det som varit men lev inte kvar där, lev i nuet och uppskatta det. Och alla morsor vill sina barn väl, men alla morsor gör det på olika sätt. Det pappas mamma gjorde behöver nödvändigtvis inte vara det rätta för dig, det ÄR inte det rätta för dig. Det är DIN mor som gjort och gör så gott hon kan för DIG. Och hon har gjort och gör det på SITT vis! Jämför inte morsor, det är som att jämföra musiksmak, det är högst individuellt.

Du gubbe därute, lär dig uppskatta din kärestas mat lika mycket som din egen eller din mammas! Det vill din mamma mest av allt annars blir du lika bortklemad och omogen som din pappa är.

Och, alla mödrar där ute i världen, ni som funnits, ni som finns och ni som kommer att finnas; NI ÄR BÄST!

Staffan Eriksson
Juni 2006

>Tillbaka till Nyhetsarkivet